En gång i tiden avverkades svensk skog med samma entusiasm som man idag pumpar olja ur jorden. I början användes träet mest för att tillverka träkol, som sedan brändes upp i gruvindustrin för att raffinera järn och andra metaller. Träet blev senare också virke och pappersmassa och såldes på export. Eftersom fällda trädstammar är lite jobbiga att bära, och det dröjde flera hundra år innan terränggående bilar uppfanns använde man en lika finurlig som primitiv metod: flottning. Den går helt enkelt ut på att man häver ner stockarna i ett strömt vattendrag, och sedan får de åka med strömmen tills de når ett sågverk eller pappersbruk där träet tas om hand.
För detta fick man röja rätt ordentligt vid vattendragens kanter, detta störde förstås det marina livet, vilket ingen brydde sig om då. På vissa ställen ville man att trästockarna skulle göra ett litet hopp över en väg, några tiotals meter ner för ett vattenfall eller något annat som inte är möjligt. Istället för att ge upp, så kunde man bygga sig en timmerränna. En typisk sådan är timmerrännan vid Emån i Dalarna.
Men det är inte den vi ska tala om. Inte någon typisk timmerränna – utan en väldigt otypisk. Eftersom den är väldigt lång, 3 mil. Timmerrännan mellan Ramsön och Korsnäsverken i Gävle går nämligen rakt över platt land, och för att göra det än mer spektakulärt så går den rakt över några sjöar, däribland den konstgjorda Älgsjön Klittesjön. Inte mynnar ut i, utan flottningsrännan fortsätter som en bro helt oberört tvärs över sjön. Går över sjön efter vatten, kan man säga.
Långa partier är helt enkelt ett grävt dike, en kanal. De mest intressanta är däremot en V-formad träränna med gångbro vid sidan. Här och var finns väg över/underfarter, klaffar för reglering av vattnet och rester från tidigare ombyggnationer. En upplevelse för den ruinromantiskt lagda, helt enkelt.
Frågan om exakt varför rännan byggdes på detta naturlagsföraktande sätt fick sitt slutliga svar tack vare industriantikvarien Ida Wedin: timmerrännan byggdes i sin första inkarnation 1898 i samband med en massiv industriflytt från Korsnäs i Falun - Dalarna till nuvarande läge utanför Gävle. Det nya läget underlättade export över Östersjön. Den byggdes om och rustades upp vid 3 tillfällen därefter, sista gången 1950. Med dagens perspektiv är det ändå märkligt; flodvägen på Dalälven från Korsnäs är det nämligen 17 mil fram till rännans början. Flytten av 2000 arbetare med bostäder innebar väl i och försig att rännan blev en mindre utgift i totalpriset. Kunniga läsare får gärna återrapportera hit, eller varför inte skriva en Wikipedia-artikel i ämnet!
Flotta på
Korsnäs-rännan är den klart längsta, förmodligen den längsta som byggts, i alla fall i Sverige. Flottningen upphörde 1970 men sedan dess används rännan för vattentransport, vilket nog förklarar varför den står kvar idag. Det, och att den är en helt fantastisk syn som vore ett direkt brott att riva, kan man ju hoppas!
Den brandgula linjen på kartan är själva timmerrännan utmärkt, punkten jag har markerat (koordinaterna) är där rännan korsar en avfartsväg från E4:an, Hyttövägen. Det är ett praktiskt mål för en biltur, men om du är i Gävle så är det bara att ta sig ut till Korsnäsverken i Kastsjö öster om stan, och sen följa rännan. Största delen av sträckan finns det antingen en stig, väg eller gångbro vid sidan om rännan så det spelar ingen större roll vilken punkt man tar sig till, sen går det att gå längs med rännan. Tror jag, ska tilläggas, eftersom jag inte hunnit besöka den själv än…
Om du är trött ikväll och hellre stannar hemma så finns det en bildsamling att inspireras av.
