För att vi ska kunna vandra runt i vittrande cementruiner idag, så måste någon ha byggt dem en gång i tiden. Och till bygget behövdes cement. För cementproduktion byggdes ett helt samhälle (OK, en stor fabrik med ett litet samhälle kring): Stora Vika.
Året var 1948 när allt stod färdigt för att mata ut 1200 ton cement per dygn. Sedan puffade skorstenarna på; orten fick skola, Konsum-butik, postkontor. Det var viktiga fjädrar i hatten på ett litet samhälle.
Upplägget på Stora vikas cementanlägging var ganska så likt den i Köping. Kalken kom med linbana även här, men med kalkbrottet inpå knuten var den bara 670 m lång istället för 42 km. Likheten var naturligtvis ingen slump, utan kom sig av att samma företag, Skånska Cement, byggde båda fabrikerna, med 7 år emellan. De delade ett liknande öde också, cementproduktionen las ner i Köping 1977 och 1981 var det Stora Vikas tur.
Läget var ganska optimalt för en blivande industriruin – en stor anläggning som ligger lite avsides, byggd för att producera en enda vara på ett sätt som kom att bli omodernt.
Precis som Köpings cementfabrik körde Stora Vika med den s.k. våtmetoden, som kräver mer värme än…just det: torrmetoden. Först tog miljonprogrammet slut och efterfrågan på cement minskade, sedan kom 70-talets oljekriser och gjorde våtmetoden olönsam. An offer you can't refuse! 
När cementtillverkningen började trappas ner fördes en diskussion om att istället bränna miljöfarligt avfall i cementugnarna – en av få andra saker som man kan ha en cementfabrik till. Överraskande nog var lokalbefolkningen inte så sugen på detta trots försäkranden om att det skulle ske på ett säkert sätt.
Sedan dess har man provat lite blandade användningsområden för fabriken: tillverka en brännbar gegga av kol och vatten, kompostera sopor och göra tallolja. Uppgifterna går isär om det enorma fabriksområdet (helt eller delvis) används till något just nu. Men respektera inhägnader och var artig om du träffar på någon, så brukar det fixa sig!
Vad är vad
På fabriksområdets västra sida ligger en 275 meter lång och redigt hög lagerbyggnad (grön på kartan) där cementtillverkningens nitty gritty – som kol och kalksten – låg sorterat i stora högar. Vid de två jätteskorstenarna i mitten ligger ugnsbyggnaden där de två roterugnarna satt (lila på kartan). Strax bredvid skorstenarna finns en stor rund konstruktion med kupolformat tak, det är slambassängen där cementslammet fick rätt konsistens före bränningen. Vid lagerhusets norra ände slutade linbanan som gick längs skogsbrynet österut till kalkbrottet. Linbanan är riven men stationerna och ett av de större tornen står kvar.
Stora Vika placerades vid vattnet så att cementen skulle kunna skeppas ut med fartyg, för detta finns en kaj med stora silor (gul på kartan).
